“Låt mig få gråta – det gör så ont
Be mig inte glömma – det vore att förneka
Säg aldrig att tiden läker alla såren – skorpan rivs lätt upp
Be mig inte vara stark – jag har förlorat allt.
Hjälp mig att hitta meningen – jag finner ingen.
Säg inte att du förstår – om du aldrig själv drabbats
Ord är överflödiga – räck bara ut en hand”…

Anders, min älskade bror, Det var för svårt att leva. Och jag kan på ett sätt acceptera att han avslutade sitt liv. Det var hans rätt och han har det bättre där han är nu.