Min kära Morfar.

Det känns fortfarande overkligt att han inte är här.
Morfar, vi saknar dig. Sorgen är enorm, det är obeskrivligt att det kom så oväntat.
Det går inte en sekund utan att man tänker på dig.

Kommer ihåg att du älskade att spela Harpan på datorn, mormor blev alltid irriterad när du inte kom till maten när hon ropa.
När du alltid svarade "hmmm" på en fråga du inte visste hur du skulle besvara.
När du gick och pysslade på gården med dina sköna tofflor.
När du kom ut och såg när vi barnbarn red på dina hästar.
När vi barnbarn var små och ville rida på morfars rygg.
Kommer även ihåg alla gånger du hämtat oss barnbarn på Lindängen då vi tagit bussen dit för att kunna komma till mormor och äta hennes pannkakor.
Alla gånger vi har haft julafton, alla födelsedagar.
Allt lever nu kvar som minnen hos oss.


Allt detta kommer vi aldrig att få uppleva igen.

Vila i frid.
28 juni 1940 - 24 augusti 2009