Till minne av vår älskade och saknade dotter.

Den midsommardag år-99 var det värsta som kunde hända i en familjs hem, vi hittade vår dotter dryga 18 år gammal död.

Helena orkade inte leva längre utan hade tagit sitt liv hemma,hos sin familj.
Visst var det bra på ett sätt,men att ha varit med om det som föräldrar och syskon var fruktansvärt jobbigt.

VARFÖR egentligen?
Vi försökte hjälpa henne så mycket och gav henne så mycket kärlek.
Helena var vår förstfödda dotter som vi fick unga,och vi var så stolta över henne.

Saknaden kommer aldrig att försvinna och våra hjärtan finns fortfarande det stora hålet efter henne.