Jag minns inte när hon försvann, jag minns att det var något som försvann inom mig istället.

Iris var en levnadsglad person. Som tyckte mycket om skog och mark. Hon trivdes i livet trots motgångar i sitt liv.

Iris, jag vet inte så mycket om dig, men jag vet att du får mig att tänka till ibland. Jag vet att du följer mig genom svåra tider och jag vet att du finns kvar. Jag hoppas du är lycklig över den du var och jag hoppas du är glad för att jag inte kommer glömma dig. Du var min mormor som skrev brev. Oehört betydelsfulla brev. Dessa har skapat min grund i livet och jag tänker inte släppa dig, utan vara tacksam över det det du gav och det du ger.