Jag saknar dig ofantligt mycket mormor. Det har nu gått fem år, och jag förstår fortfarande inte riktigt att du är borta. På fredag (12/6) tar jag studenten, vilket inte alls blir detsamma utan dig. Det finns i stort sett ingen jag hellre hade velat ha där än just dig. Kollevik närmar sig och ännu ett år ska vi sitta där med vetskapen om att du inte närvarar. Ingenting blir detsamma utan dig. Jag saknar att kunna säga: "Åh, vad kul det ska bli att åka till mormor och morfar!" Jag saknar dig helt enkelt! Det går inte en dag utan att du finns i mina tankar. Du kommer alltid att ha en av de mest speciella platser i mitt hjärta. Åh, snälla Gud, ge tillbaka himlens finaste ängel...