Min älskade mamma omkom för 21 år sedan i en mycket tragisk bilolycka. Saknaden är fortfarande outhärdlig....R.I.P Älskade Ängel


Det hem som Du älskat
Där blommor har spirat
Det lämnar Du nu för en skönare värld
Den tomhet vi känner kan ord ej beskriva
Tack för det goda Du sått på Din färd
Frid susar träden kring hemmet Du älskat
Farväl bugar blommorna Du vårdat så ömt
Tack kvittrar fågeln som varje
morgon Dig hälsat
Tyst sjunger vinden, sov i ro älskade ängel

Du log mot mig,
En sista gång
Du var så lugn
Som om du redan gett dig av.
Du såg på mig,
Att jag var rädd

Hur kan man nånsin' va' beredd?

Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig,
Alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel,
För en stund

Du gav mig allt,
Ett hjärta kan
Du lever kvar i mig
Så länge livet ger mig tid
Du sa till mig:
'Var inte rädd'
Min ängel...



http://www.youtube.com/watch?v=_VPXXcrkWCo&feature=PlayList&p=136B3847121B8441&playnext=1&playnext_from=PL&index=12

http://www.youtube.com/watch?v=nuqRk5XjoIo&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=rBzIpccl3kQ


Det var sommaren 1989......17juni.....min 13-årsdag och min pappa skulle fylla 40 år 20 juni så vi hade ett stort födelsedagsfirande på altanen hemma med massa släkt & vänner....god mat och dricka. Alla hade det så trevligt och dansade hela natten lång. Några dagar senare så packade vi våra resväskor,,....vi skulle på bilsemester till forna Jugoslavien. Min syster som var 17 år skulle vara kvar hemma i Sverige och sommarjobba och så tyckte hon att det skulle bli kul att vara hemma själv några veckor. Tidigt en morgon så började vi vår resa....vi hann inte så långt innan vi körde på en älg....vi hade tur för vi träffade endast hans bakben lite. Min släkt är väldigt skrockfull och även då mina föräldrar så de stod utanför bilen en stund och diskuterade huruvida vi skulle fortsätta vår resa eller inte eftersom det inte började så bra. Men till slut bestämde de sig för att vi åker vidare.

Väl framme så var det lika trevligt som vanligt att få träffa mormor, farmor, farfar, släkten och alla vänner......efter några veckor så vaknade min mamma en morgon och sa att hon hade drömt något otäckt och blev orolig för att det skulle hända min syster något så hon ville åka hem, min pappa hade också drömt något och kände precis som mamma. Samma dag så tog vi farväl av alla och började packa våra väskor. Min kusin som var 20 år då skulle följa med oss tillbaka till Sverige på besök.....han ville se hur vi bodde och levde här.

Tidigt dagen efter så började vi vår resa hem.....när vi började närma oss Tyskland så minns jag hur min mamma borstade och flätade mitt långa hår och sen somnade jag i baksätet. Vaknade efter en stund av en väldig smäll......´sätter mig upp och ser att det ligger två människor på marken framför bilen.....det är blod överallt....CHOCK!!!!!!!VAD ÄR DET SOM HÄNDER????
Det var så varmt den dagen så min pappa hade stannat på en parkering intill vägen och han och mamma gick ur och ställde sig intill vår bil i väntan på att gå över en väg för att köpa dricka i en kiosk. Det kom en bil i en väldigt hög fart så mamma säger att hon vill vänta med att korsa vägen tills den bilen hade kört förbi. Men just när bilen börjar närma sig mina föräldrar så kör han av vägen och kör rakt på dom. Det blev en hård smäll att de flög båda över vår bil 7 m tills de slog i marken hårt. Det var en så hård smäll att de senare hittade min mammas hår fast i bildörrarna.

Jag sitter i bilen och bara stirrar ( känns som en evighet) men efter en stund så inser jag.....DET ÄR JU MINA FÖRÄLDRAR........jag springer ut och fram till pappa och frågar vad som har hänt....han var vid medvetandet och bara skrek att jag måste hjälpa mamma.....jag springer fram till mamma och där är även min kusin....mamma var medvetslös.....det var blod överallt och hon hade nästan brytit varenda ben i hela kroppen....det var så hemsk att jag kunde inte göra något. Jag blev helt förstelnad.....fattar ni att jag kunde inte hjälpa min egen mamma och det kommer jag aldrig att förlåta mig själv för. Springer tillbaka till pappa och försöker stoppa hans blödningar, han hade krossat båda benen, armen och hade ett otäckt sår i huvudet.

Jag skriker allt jag kan att nån måste ringa till ambulansen.......gör något...nån ??? PANIK !!!!!!!
Efter en stund så kommer det ambulanser, poliser och helikoptrar......min mamma lägger de på en bår vid vägkanten och lägger en filt över.....nu i efterhand så borde jag förstått, men då så var jag bara så chockad...... de la min pappa på en bår och åkte iväg med honom i helikoptern.....det var bråttom för han förlorade blod, men mamma bara låg där....ingen gjorde något....VARFÖR????? skrek jag.....Varför gör ni inget??????? Jag skriker på en polisman att de måste åka med mamma till sjukhuset, de måste hjälpa henne, men han bara stod där....han sa inget. Efter en stund kommer det fram en okänd kvinna från folkmassan och frågar polisen på engelska ...." Har ni sagt det till henne? " ..... Nej, svarar han, jag kan inte"....då vänder hon sig mot mig och säger " I´m sorry but your mother is dead".....????.....SKRIK....CHOCK.....PANIK....MIN MAMMA.....DET FÅR BARA INTE VARA SANT.....MIN MAMMA?????????? JAG KAN INTE LEVA UTAN MIN MAMMA...........
Just vid det ögonblicket så dog en del av mig.........och jag fattar än idag inte hur jag ens klarade av den sorgen.

Solen gick i moln och det började småregna, alla människor började återgå till sitt....ambulanserna hade åkt iväg med mamma, en bärgningsbil kom för hämta vår bil som var helt kvaddad....min pappa hade jag ingen aning om vart de åkte iväg med.....så där stod jag och min 20-åriga kusin på parkeringsplatsen ...nånstans i Tyskland....chockade, förvirrade och har ingen aning om vart vi ska ta vägen.
Jag frågar polisen vart vi ska sova...vart ska vi ta vägen? Han svarade lite enkelt att vi kan väl sova i bilen....????? Är du inte klok? frågade jag.....jag började gråta....sen sa han att ok, vi får väl komma på nåt, men först var vi tvungna att följa med till polisstationen och skriva en rapport. Vi åkte dit och svarade på hundra frågor och till slut la jag huvudet på skrivbordet och somnade.....och min enda önska var att när jag vaknade igen skulle jag upptäcka att allt bara var en hemsk dröm, men tyvärr.....så var det inte. Min kusin ringde till sverige för att berätta vad som har hänt. Så min farbror berättade chocknyheten för min syster som tog det väldigt hårt......flera mil ifrån och ensam. Min syster och mamma stod varandra väldigt nära.....alla stod min mamma nära, hon var så otroligt speciell och så otroligt omtyckt av alla....sån underbar människa.

Min faster i sverige hade en bror i Österrike som kom och hämtade min kusin och mig så fick vi bo där.....och han tillbringade lång tid på att försöka hitta min pappa. Så första natten sov jag inget alls.....vart var pappa???? På morgonen dagen efter så åkte vi till ett sjukhus där man trodde att pappa var och det visade sig stämma......när jag kom dit och såg honom ligga i sjukhussängen.....vet inte om jag ens kan förklara hur det var.....Man kunde verkligen se hans smärta...inte för alla skador han hade....utan för att ha förlorat sin fru.....sin själsfrände. Har tills denna dag aldrig sett ett par som älskar varandra så mycket som mina föräldrar älskade varandra. Den första tiden så höll sig min pappa vid hjärtat hela tiden......många gånger trodde jag att det skulle brista av smärta.

Jag stannade kvar på sjukhuset i Österrike med pappa i 2-3 veckor innan det fanns möjlighet att förflytta honom till sjukhus i Sverige......hans skador var för stora för att kunna klara av en flygresa hem. Min kusin hade under den tiden åkt till Sverige med min farbror för att ta hand om min syster. Sen när vi kom hem så var min syster med pappa på sjukhuset här i Sverige och jag åkte hem.
Mitt hjärta klappade så fort den dagen jag låste upp dörren till huset och skulle in för första gången efter olyckan....TOMT....TYST.....DET VÄRSTA TÄNKBARA HADE VERKLIGEN HÄNT. I många många år så tillät jag ingen röra något av prynadssakerna och dylikt....så som mamma hade lämnat allt så skulle allt vara....orört.

På en sekund förändrades hela min familjs liv och jag kommer aldrig nånsin känna mig hel igen men är glad över att jag fick ha denna underbara människa i mitt liv under mina första 13 år på jorden.....och är så glad över alla fina minnen...glad över allt roligt vi gjort tillsammans som en familj och hon finns alltid med mig i mitt hjärta...finns inte en dag som passerar utan att jag tänker på henne och önskar så innerligt att hon kunde vara här ...få träffa sina barnbarn som hon hade varit sååå stolt över och hade skämt bort dom rejält.
Min pappa ....min hjälte .....han klarade av att uppfostra 2 tonårstjejer även att han knappt kunde gå och hade alla dessa skador. Och det var inte alltid lätt men han klarade ändå av allt....Han är min stöttepelare och jag hade aldrig klarat av allt som hände om det inte vore för min pappa och min syster.
Vi tre tog hand om varandra....var starka tillsammans....och vet alla tre hur annorlunda livet hade sett ut om vår älskade mamma hade varit i livet.


R.I.P ÄLSKADE ÄNGEL....SAKNAR DIG
HIMLEN HAR FÅTT DEN FINASTE ÄNGELN AV DOM ALLA

//Din Dotter Monika