Du vår allas Arvid har med ditt goda hjärta skänkt oss så mycket.

Vi kommer alltid att minnas din charm, din slagfärdighet och dina vassa formuleringar samt alla goda skratt, sanningar och utmaningar som du har givit oss och allt annat som var just du.

Vi kommer aldrig förstå att du inte finns hos oss längre.

Du ska nu få vila bredvid din storebror Erik.
Din familj


Länk till Eriks sida
(http://www.tillminneav.se/showPage.php?id=109)

Arvid, det är så mycket som känns overkligt. Det känns overkligt att din storebror Erik finns på en minnessida här. Att du också skulle hamna här gör det än mer ofattbart. Det var ju du Arvid som i någon kvällstidning fick se att denna tillminneavsida fanns och du föreslog att vi skulle lägga in Erik där. Jag brydde mig inte om minnessidan då, men tänkte att den kan säkert vara bra för dig i din sorg efter din bror. Senare blev minnessidan viktig för mig men det är en annan historia.

Du insjuknade helt plötsligt 30 september 2007 i ett stort epilepsianfall som visade sig bero på en elakartad hjärntumör. Bland det första du sa efter beskedet var: ”Ska mina föräldrar behöva gå igenom detta en gång till”. Du visste för mycket om livet och döden och att det inte finns några garantier. I början var du som vi helt undrande inför denna otur. Först drabbades du av en ovanlig hjärnsjukdom (infantil spasm, okänd orsak) när du var bebis och som påverkat ditt liv, sedan omkom din storebror Erik i en trafikolycka och året där på drabbades du av en svår hjärntumör (PNET).Om det fanns något samband mellan hjärnsjukdomen när du var mycket liten och hjärntumören många år senare lär vi aldrig få veta. Men faktum kvarstår, märkligt är det.

Du och vi hamnade i en ny tragedi med ångest, oro, väntan på besked, maktlöshet, förhoppningar, hopplöshet, behandlingar och massor med vardagliga utmaningar. Livet ställdes på sin spets för dig. Ditt sista gymnasieår och ditt vuxenliv som snart skulle börja blev avbrutet. Men du fick uppleva att ta din ”illegala” student och därefter flytta till egen lägenhet med hjälp av personliga assistenter, tre jämngamla killar och en av dem var din bäste kompis, samt hemtjänst, hemsjukvård m fl.Att du fick denna möjlighet under dina sista månader i livet och att du fick dö hemma i din lägenhet känns som ett stort ljus i mörkret.Du tog dina sista andetag under förmiddagen tisdagen 11 november.

Att fått följa dig Arvid genom din uppväxt och under ditt sista år har påverkat mig mer än jag kan ta in för tillfället. Du Arvid, var inget helt vanligt barn. Det är alldeles för svårt att förklara på vilket sätt du var unik, utan det måste ha upplevts på nära håll.

Din mamma