Älskade Mikael du finns med oss hela tiden.
Sorgen att du inte finns här längre går inte att beskriva. Att du blev offer för andra människors ondska.
Vi ställer oss frågan hur vi ska orka vidare utan dig varje dag. Nånstans finner vi styrkan.
Nu vet jag att du vakar över lilla Ebba varje dag och det känns tryggt.
Du var något av det finaste vi hade

HAN FATTAS OSS

Den 18:e maj 2008 stannade våra liv, efter den dagen kommer inget bli sig likt igen.


"Prästens ord ekar i mitt huvud.
Livet är en blommande äng.
Alla blommor vissnar nån gång,
men en del bryts av,
alldeles för tidigt.
Jag sväljer,
jag vet.
Det ofattbara sjunker in,
sakta
och lite i taget".



Tack alla ni som tänder ett ljus för våran fina Mikael.
Det värmer.



Ett våldsdåds verklighet !





Sirener, Blåljus. Ordväxling, Poliser, Ambulans. Upprörda röster.
Kniv. Skjutvapen. Sparkar. Någon till sjukhus.

Mitt barn, mitt syskon, min mamma, min pappa. Vägrar tro.
Läkarna maktlösa.

Mitt barn, mitt syskon, min mamma, min pappa är borta för alltid.
Kvar fotografier.

Tiden stannar på sorgens väg. Allt har rasat.

Mitt i katastrofen skall jag klara mer än att andas mig igenom dagen.
Be.Telefon som ringer ideligen.

Människor. Massmedia. Försäkring. Har jag någon? Vad täcker den?
Kristerapi. Från vem? Och när?

Utredning. Polis, Åklagare. Rättegång. Skadestånd, Målsägandebiträde. Ersättning från försäkringsbolaget.

Skadeståndet dröjer. Och dröjer. Juridik. Sorg. Smärta. Verkligheten.

Mitt barn, mitt syskon, min mamma, min pappa.

Samhällets brister uppenbaras