Johan Liljeqvist (1983 - 2008)

Våran Saknade Vän

Vi pratar om dig ofta, en stor saknad & sorg i våra hjärtan....men mer och mer för var dag som går kommer jag på mig själv med att le när jag tänker på dig.
Du gör mig fortfarande så glad, du va och är expert på det..att få alla på bra humör :)
Saknaden kommer alltid att finnas, tomheten bränns....
Jag vet att du vakar över oss på ditt speciella lilla vis.
Vi ses i Nangiala min vän.....
Kram Lindis

Publicerad 1 Aug, 2010 av Anfia Andersson

---

Tiden går....

Men...när man tänker på dig, och att du är borta känns allt fortfarande så overkligt!
Vissa dagar gör det fruktansvärt ont...andra dagar känner man glädje & värme när man tänker på dig.
Även om du inte finns hos oss mer så sprider du fortfarande gläjde :)
Saknaden man känner kommer alltid sitta som en tagg i hjärtat men...taggen känns som bomull när man tänker på allt du gav som den person du är...allt roligt vi gjorde,alla underbara skratt...dina råd när man inte mådde bra...och framför allt hur du alltid fick en att bli glad när man va ledsen.
Jag vänder mig fortfarande till dig när jag känner mig ledsen...kanske låter tokigt i mångas öron men...det struntar jag i, för jag vet att du finns där!
Saknar en kram dock...
Carpe Diem//Lindis

Publicerad 7 Sep, 2009 av Anfia Andersson

---

Demonstration!

Den 18/7 klockan 13.00 vid Götaplatsen i Göteborg demonstrerar vi mot nedläggningen av Johans fall samt mot det ökade polis övervåldet. Kom och gör din röst hörd! För Johans skull. För det Svenska folkets skull!!


http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=504310

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=504310&ref=rss

http://www.gt.se/nyheter/1.1626804/24-aring-dod-efter-polisingripande


http://www.gt.se/nyheter/1.1626811/lakaren-dodsfallet-har-samband-med-gripandet

http://www.gt.se/nyheter/1.1628647/nu-overklagas-beslutet-att-fria-polisen

http://www.gt.se/nyheter/1.1635563/sjukhuset-polisen-ar-ansvarig




Även om denna demonstration inte gör så att vi får våran älskade Johan tillbax så kanske, kanske det kan hjälpa någon annan. Vill dock påpeka att detta inte är någon krigsföring mot polisen. Vi vill INTE ha några utfall eller agerande mot poliser som bevakar denna demonstration. Vi vill bara uttrycka våran åsikt! Ta med alla du känner och kom!!


Nelia, Johans flickvän

Publicerad 10 Jul, 2009 av Anfia Andersson

---

Det har gått ett tag nu...

Över ett år har gått sen du somna in... en tid av sorg.. en tid av tusen tankar och känslor.. jag har nog kännt alla känslor man kan känna.. har gått igenom en själslig resa... har varit på grundens botten... men efter mycket om och men... tro det eller ej... så har jag börjat sakta men säkert att ta mig upp... upp mot ytan.. börjar kunna se ett ljus där borta någonstans... aldrig trodde jag eller någon annan att det skulle vända... aldrig trodde jag att jag skulle börja leva för min egen skull.. aldrig trodde jag att jag faktiskt kunde börja se en framtid.. ett liv efter detta..men det gör jag...jag vill faktiskt leva.. jag vill faktiskt gå vidare.. självklart gör det ont fortfarande... å sorgen ligger över mig fortfarande.. men jag kan hantera den på ett annat sätt..och ja.. det känns skönt!!

Satt en kväll och tittade på gammla kort på datorn.. plötsligt hittade jag en film som jag inte visste att jag hade... satte på den.. och den var från en fest 2007... musik, skoj, glada människor... och... Johan... han dansade, pratade... skratta... jag satt som paralyserad och tittade på filmen... tårarna rann...plötsligt var jag tillbax på den festen... kunde känna känslan jag hade då... lycka, glädje, kärlek...inga bekymmer i hela världen... lyckligt ovetande om framtiden...Johan var så levande...det var nästan så jag sträckte fram handen å snuddade vid skärmen... plötsligt tog filmen slut.. jag satt länge länge å bara stirrade framför mig... tårarna tog aldrig slut kändes det som... känslan var så overklig...På ett konstigt sätt fick jag tillbax Johan för en liten stund...

Det är sånna här tillfällen vi får leva vidare på.. ett kort.. en film.. en tanke...Han lever vidare innom oss... vart vi än i livet befinner oss.. För mig kommer han alltid vara så fruktansvärt speciell... Jag kommer alltid älska honom.. kommer alltid sakna honom...Han kommer alltid ha mitt hjärta.. men... Jag måste gå vidare nu.. försöka.. ta ett steg framåt.. hur konstigt och jobbigt det än känns att skriva det här så måste det bli så...

Om en tid får vi reda på vad polisutredningen har att säga. Det kommer bli fruktansvärt jobbigt vad den än säger. Det är då vi alla måste hålla ihop. Tillsammans är vi starka!!

Johan Liljeqvist 1983-2008
Älskad och saknad

//Nelia

Publicerad 16 Jun, 2009 av Anfia Andersson

---

ett samtal till mej om dej

Jovan du finns i mina tankar varje dag. I dag fick jag ett telefon samtal som handlade om dej vännen... Jag berättade vilken underbar nära vän du va och i mitt hjärta fortfarande är, jag fick många frågor att svara på och tårarna rann på mej när jag berättade om dej, Jag hoppas verkligen att ingen skyldig till allt kommer att gå fri, Jovan lilla jovan varför varför,, Allt känns fortfarande så overkligt, jag kan inte förstå ..varför just du.. en så snäll människa du skulle ju ens inte trampa på en myra ju,,, Jovan lillkisst saknar dej så .
Goa varma kramar från mej anfiamammadaltons :)

Publicerad 14 Apr, 2009 av Anfia Andersson

---

SaKNaD

Tio Långa Månader.....Vill fortfarande inte förstå, kommer nog aldrig fatta.
Varför Du....Våran Goa Glada Johvan!
:(
LindiS

Publicerad 26 Feb, 2009 av Anfia Andersson

---

10 månader...

10 månader idag... har inget nytt att säga eller skriva... allt e precis samma samma... Jag mår nog värre för varje dag som går... kärleken tar aldrig slut dock... den är oändlig...

Tårar som bara kommer... saknad som tar över hela kroppen... tappar kontroll och åker med saknaden på en resa... en resa genom minnen... ett leende sprids... tårar rinner... minnen snurrar runt runt... hör honom skratta... ser på näthinnan hans vackra ansikte... hans bus å stoj... alla saker vi har gjort tillsammans... kommer upp framför mig... ligger kvar en stund... nästa kommer upp... resan är genom eld å vatten... genom kärlek...genom hat... genom allt du kan tänka... men mest ligger kärleken där... som ett varmt härligt glatt minne... som det bästa minnet jag har... Jag fick uppleva den sortens kärlek som inte alla får uppleva... jag är ledsen för eran skull... men ibland kan jag önska att jag aldrig hade träffat Johan.... hata mig om ni vill men då hade jag sluppit sakna å leva i detta jävla helvete som jag genomlider varje satans dag.... MEN.... jag är mest glad... över den tiden vi fick... och idag saknar jag den så offantligt....tänker inte göra ett smack idag... tänker bara må dåligt å låta tårarna rinna och låta minnets resa föra mig lite var stans....

Kärlek till Johan...
Kärlek till Johans familj...
Kärlek till min familj..
Kärlek till mina vänner...

Publicerad 26 Feb, 2009 av Anfia Andersson

---

När ska jag inse??

Typiskt!!! Jag hade skrivit ett jättelångt inlägg å så råkade jag komma åt någon knapp å så vipps så försvann allt :( Jaja... suck.. då börjar vi om då...

Egentligen visste jag inte vad jag skulle skriva när jag satte mig ner vid datorn.. kunde lika gärna ha kopierat ett tidigare inlägg för känslorna är dom samma. Sorgen är den samma, saknaden är lika stor och ensamheten är total. Känner mig mer vilsen för varje dag som går. Funderar över livets mening oftare och oftare. Håller på att bli tokig tror jag. Vill inte sörja mer nu, vill inte känna saknad, vill inte tänka alla dessa tankar. Vill inte befinna mig i detta helvete!! Har äntligen lärt mig att leva en dag i taget. Planerar inget utan försöker ta dagen som den kommer. Försöker sortera alla känslor å tankar och reda ut allt men det är mest en enda soppa alltihopa... försöker att förneka.. gömma undan.. låtsas som om inget har hänt.. hoppas... tror.. på fullaste allvar att Johan en dag kommer stå där ute på trappen... le mot mig med sitt luriga sneda leende... jag kan känna lyckan.. värmen...kärleken... men så... SMACK!! en käftsmäll av sanning rätt över ansiktet... DET BLIR ALDRIG SÅ!!! FATTA DET!! suck... patetiskt... kan någon slå in i skallen på mig att Johan är borta?? För jag totalvägrar att förstå...

Vill jag tacka alla som tänder ljus för Johan på denna sida. Det värmer i ens trasiga hjärta att läsa att så många bryr sig och tänker på Johan. Men vill påpeka en sak. Vi har fått arga påhopp av "någon" angående bortagna ljus. Till mitt försvar kan jag bara säga så här: Denna sidan är till för att hedra Johans minne. Den är skapad av Johans vänner och det är även dom som betalar för att den ska finnas. Därmed bestämmer vi vad som är lämpligt eller inte. Det finns vissa personer som vi anser olämpliga som tänder ljus å då tar vi bort dom. Punkt. Ingen diskussion!! Vi vill inte ha massa inlägg om vad som är rätt och fel för det är ändå vi som i slutänden bestämmer hur det ska bli. Det är många som besöker sidan och då vill vi inte ha massa skitsnack bland dom tända ljusen!! Jag blir vansinnig!! Johans familj och anhöriga ska inte behöva ta del av sånt. Så skärpning!!! På denna sidan ska vi hålla ihop å dela sorgen med varrandra. Visa att vi bryr oss om varrandra. Stötta och finnas. Tack på förhand!!

// Nelia-flickvän

Publicerad 7 Jan, 2009 av Anfia Andersson

---

7 månader

Nu har det gått 7 månader... en hel evighet enligt vissa.. men inte för mig.. Jag återupplever din död varje dag jag vaknar.. samma hemska sorg å saknad... samma smärta i mitt trasiga lilla hjärta... JOHAN!!!

Lever i förnekelse fortfarande. Tror varje dag att allt är ett dåligt skämt. Att du ska komma tillbax. Krama mig, se mig i ögonen och säga att du älskar mig så som bara du kunde göra. Men det blir inte så.. aldrig mer...inte i detta livet iaf. Och jag vill bara skrika, sparka och slå!!! Vill inte vara med om det här!!! Kampen tar kål på mig... Saknaden tär på min redan trasiga kropp. Vill sova bort hela livet. Vill inte genomgå detta helvete! Vill inte förstå!

Jag och Jossan var vid din grav igår Johan. Det är så fint där.. så stillsamt å lugnt. Vill dock efterlysa 2 stenar som jag och Jossan hade lagt på Johans gravsten. På dom stod det "Jag saknar dej" och "Jag älskar dej". Jävligt tråkigt att någon har plockat bort dom eller snott dom eller hur dom nu har försvunnit men borta är dom iaf. Lägg gärna tillbax dom!!!!

//Nelia- Flickvän

Publicerad 26 Nov, 2008 av Anfia Andersson

---

drömmar

Hej vännen jovan lillekisst...
Tänkte först tända ett ljus.. men jag ville skriva lite mer än vad som får plats där till dej...
Hade man kunnat skicka post per brev till dit du är.. så hade detta brev skickats dit.. Jag hade behövt dina råd och tips nu.. sånna grejjor jag bara snacka me dej om.. som ingen annan hajja. som du kunde vika dej av skratt för å säga mamma dalton lyssna nu här *skrattar* gör nu så här som Jovan säger nu,,, osv..
*suckar* funderar på va du hade gett mej för tips och råd nu... säkert nått sjukt,,,allvarligt .. lr sagt ähh lägg avskiiit i det nu :)
Säkert står du här brevid nu när jag sitter å skriver till dej i din blogg...skrattar för dej själv .. jag kan riktigt se dej framför mej,när du skojjade bort allvaret så att tråkigt helt fick en vändning och blev roligt.. JOOOOOVAN :'( Jag tänker på dej varje dag.. jag pratar med dig i drömmara... jag tänder ljuset vid ditt foto varje dag.. Jag vet att du inte vill att man skall gå här oh gräva ner sej totalt och ständigt gråta.. jag gör inte det heller, när jag tänker på dej så skrattar jag.. minns alla sjukt galna roliga saker vi hittade på.. Sånt inga andra ens skulle komma på tanken att göra.. bara att ha tävling vem utav oss som hittade fulast klädda människan på stan å ta kort på denne för att skicka till varandra.. *skrattar* jag vet inte hur många ggr jag tagit upp mobilen och fotat sjukt fula käder för att sen fort som attas skicka till dej.. så blir det roliga deppigtu inte skicka sånt längre nu juh :'>(
Jovan attans jag saknar dej vännen... Daltons tha famaly 4 ever.. jag och snoris håller stämmningen här.. och du håller dom där du är hoppas vi.
Å gåå loss. :D

Publicerad 9 Nov, 2008 av Anfia Andersson

---

Minnesstund

Söndagen den 26/10 klockan 16.00 samlas vi alla som vill och kan för att hedra Johans minne vid hans grav då det har gått 6 månader sen han lämnade oss då. 16.40 har vi tyst minut. Medtag eget gravljus. Hoppas så många som möjligt kan komma då vi alla behöver varrandra i denna svåra tid.

//Nelia flickvän

Publicerad 22 Oct, 2008 av Anfia Andersson

---

Saknad

Jag saknar dina smutsiga strumpor på golvet vid sängen.

Jag saknar dina skor i hallen.

Jag saknar det uppfällda toalettlocket.

Jag saknar ditt skratt, ditt leende.

Jag saknar när du kryper upp bakom mig i sängen och håller om mig hela natten.

Saknar dig sittandes i soffan med laptopen i knät spelandes fotbollsspelet.

Jag saknar dina komplimanger om när jag var som vackrast, på morgonen när jag vaknar.

Saknar våra filmkvällar hemma i soffan med täcken å kuddar å en massa godis.

Jag saknar våra promenader.

Jag saknar dig, din närvaro och din närhet. Din värme och ditt sätt att se på mig. Jag saknar allt det dåliga och allt det bra. Johan. Jag saknar dig så jag snart går i sönder. Vet inte hur länge jag står ut med denna saknad. Den tar över hela min tillvaro och äter upp hela mig. Jag saknar min bästa vän, min livskamrat min bättre hälft. Jag saknar dig älskling!!!!

// Nelia- Flickvän

Publicerad 22 Sep, 2008 av Anfia Andersson

---

4 månader

Nu har det gårr fyra månader men smärtan är den samma om inte värre. Saknaden är obeskrivlig. Kampen är evig. Smärtan är min egen. Ensamheten tär på hela mig. Längtan och hoppet försvinner aldrig. Önskar in i det sista att jag en dag kommer få träffa dig min älskade. Såret är djupt och blöder fortfarande. Du är och förblir mitt allt. Jag har sakta börjar ge upp min kamp. Tappat fotfästet. Vill inte längre finnas. Jag har upplevt allt i livet som jag ville uppleva. Vill bara bort.... försvinna.. sova...sluta andas... du e borta därmed mitt syre...

Nu vilar du i frid älskling...

//Nelia-flickvän

Publicerad 28 Aug, 2008 av Anfia Andersson

---

Minnet av dej vännen

Minnet av dej vill jag sätta i en guldram,
Och förvara förevigt,
Titta på, tänka på,
Le kanske gråta en stund och aldrig aldrig glömma.
Minnet utan dej vännen kommer alltid finnas inom mej !

Saknar dej så jovan "skurt"..


//anfia

Publicerad 17 Aug, 2008 av Anfia Andersson

---

Vår Fina Goa Johan....

Vi Alla Som Känt Dig
Och Vet Hur Du Var
Önskar Så Att Du Bland
Oss Fanns Kvar
Men Nu När Du Gått Dit
Vi Alla Ska Gå...
Med Glädje Vi Minns Allt
Det Fina Ändå.

Saknaden Är Enorm!
Lindis

Publicerad 6 Aug, 2008 av Anfia Andersson

---

Nu har det gått ett tag..

Men jag saknar dig bara mer å mer för varje minut... du är ständigt i mina tankar och jag tror jag håller på att bli galen... vill ha dig tillbaka så mycket så det gör ont i hela mig.. dagarna går... jag tänder ljus för dig varje kväll.. tittar på dina foton å saknar, sörjer, gråter... salta bittra tårar för att ditt liv fick ett så plötsligt slut... tårar för att jag har förlorat min livskamrat...tårar för att jag nu ensam måste leva detta liv som har blivit tilldelat oss...för vi får inte själva välja... välja hur allt ska bli...

frusen och tom inombords... som ett stort svart hål... en bit av mig fattas.. kylan drar genom hela kroppen... ingen som värmer mig längre tätt, tätt intill..

natten...tyst å stilla... ligger och lyssnar efter dina andetag... klockan tickar högt brevid sängen... tick,tack... flera timmar kan gå.. vill inte inse att det alltid kommer vara tyst å stilla runt mig på natten i min ensamhet... inga starka varma armar om min kropp... ingen famn att krypa in i när kylan sveper in...

På måndag den 28/7 urnsätter vi dig... jag får träffa det sista av dig en stund och därefter ska du få din slutliga vila... men efter det har vi alla en grav att gå till. En grav dit man kan gå för att få lugn och ro.. en liten pratstund eller bara sitta tyst å stilla å känna in omgivningen. En plats att åka till för att få tröst när allt känns hopplöst. För där finns du... där kan vi mötas igen och prata om fina minnen vi har tillsammans..

Kärlek till Johans familj
Kärlek till min familj
Kärlek till mina vänner

utan er hade min kamp varit förgäves

//Nelia-flickvän

Publicerad 26 Jul, 2008 av Anfia Andersson

---

2 Dagar kvar..

Lugnet före stormen... 2 dagar kvar...sen ska jag stå vid din vita kista, lägga min ros på den och viska mina sista ord... jag ska snällt sitta i kyrkan å lyssna på allt som ska sägas å sjungas... sen ska jag sätta mig i bilen och åka iväg. Bara sådär. Sen ska livet fortsätta. Som vanligt påstår vissa. För mig kommer det aldrig bli som vanligt igen. Jag måste lära mig leva igen. Ensam. Själv. Vet inte ens vem jag är längre. Eller hur en framtid utan dig ska se ut. Vet bara att jag tar timma för timma nu å efter det är allt bara svart. Sorgen som svart klibbig tjära.. hur jag än gör så får jag inte bort den... å den kommer sitta länge... alltid... jämt.. du kommer vara borta..länge..alltid...jämt..

Har hört lösa ryckten om att inte folk skulle få ha kostym på sig på begravningen. Hur orkar ni ens komma på en sådan sak. Det står ju valfri klädsel och då får man GIVETVIS ha kostym på sig. *suck*

Jag ber er nu alla. Ge Johan det bästa på hans sista dag. Hans alldeles egna dag. Den värsta dagen i hela mitt liv. Hjälp varrandra, stötta och trösta. Ni får vara hur ledsna ni vill.. eller för dom som inte kan så går det oxå bra. Man behöver inte vara på något speciellt sätt. Man ska vara sig själv. Det hade Johan velat.

Kärlek till alla

//Nelia-Flickvän

Publicerad 17 Jun, 2008 av Anfia Andersson

---

DU FATTAS OSS!

En blomma bryts innan den fått slå ut i blom,
marken blir trist och så fruktansvärt tom.
Men kanske ändå det någonstans finns,
en äng eller en undangömd skreva,
dit blommor som brutits för tidigt
får komma och fortsätta att växa, dofta och leva.

// Mickiz

Publicerad 11 Jun, 2008 av Anfia Andersson

---

Min älskade

Älskade, att älska dig är obeskrivlig smärta.
Smärtan genomsyrar hela min kropp,
lämnar mig skakande.
Mina tårar vaggar min olyckliga själ till sömns,
mina drömmar är fyllda av längtan efter dig.

Min oroliga själ vaknar till liv av dina leenden,
min skakande kropp tröstas av dina ord.

Kärleken till dig är som ett mörkt stormigt hav.
Jag älskar dig. Jag hatar dig.
Vågorna kastar min sargade kropp mellan sig,
de skrattar åt mig. De hånar mig.
Havets buk öppnar sig och drar mig ned i sitt mörka gap,
begraver mig i sin sheol.

Havet köpslår med mig, vill ha min kärlek för dig.
Min älskade för min frihet.
De lovar mig benådning. De lovar mig ro.
Jag tvekar, jag våndas.
Jag vill inte ge upp min älskade.
Jag vill finna frid.

En kvävande ångest tar över min kropp och
kärlekens kraft överger mig.
Jag står där blottad, lämnad. Oälskad.

Jag sträcker mig mot min älskade, han finns inte där.
Jag tittar omkring mig men ser bara mörker.
Mina tårar fuktar min hud, min sorg krossar mitt hjärta.
Min kärlek lämnar mig döende.


//Nelia-flickvän

Publicerad 11 Jun, 2008 av Anfia Andersson

---

Begravning

Begravning

Begravningsgudstjänsten äger rum torsdagen 19 juni kl: 13.00 i Torslanda kyrka. Akten avslutas i kyrkan. Valfri klädsel.


Igår fick jag se annonsen. Svart på vitt.. Nu kan jag inte komma undan längre.. nu är det så definitivt det kan bli... jag kan inte fly eller hoppas på att du ska komma tillbaks. Det gör så satans ont i mig. Mitt redan trasiga hjärta existerar inte längre. Du tog hela mitt hjärta med dig när du dog. Jag är nu ensam... allt är tyst å stilla... jag sitter bara och tittare på när alla runt omkring mig lever sina liv. Kan avundsjukt gå på stan å titta på folk som slipper mitt lidande... slipper min sorg. Varför i hela friden skulle just våran älskade Johan tas bort ifrån oss? Å från mig... när jag behövde dig som mest. Men jag kämpar... varje dag är en fruktansvärd kamp. Men jag ska försöka orka fram till din begravning. Vill att du ska få ett vackert slut. Vill kunna säga "vi ses snart min älskade".



Om jag bara för en dag
fick vara i dina kläder
så skulle jag krama om
den person som normalt är jag

Jag skulle säga honom
att jag finns här
jag ser dig
som du ser mig

Och om jag bara för en minut
fick sätta vingar på själen
så skulle jag flyga till dig
för att se hur du mår

Jag skulle smyga på dig
och få alla svar
och se om Du
var lika ensam som Jag


//Nelia-flickvän-trasigt kaos...

Publicerad 4 Jun, 2008 av Anfia Andersson

---

Lämna mig inte..

Gå ej ifrån mig, Du vill
ju stanna
Stanna tills jag själv
måste gå
Lägg Din älskade hand
på min panna
Än en liten stund är
vi två


Jag saknar dig så jag blir galen!!! Älskar dig bejbi... livet ut...


//Nelia-flickvän

Publicerad 28 May, 2008 av Anfia Andersson

---

Du Är Saknad Av Många....

När du försvann, tog du med dig en bit från mångas hjärtan.
Du va så omtyckt av så många människor för ditt sätt att vara, alla som mött dig...minns dig.
Det sår du lämnat i våra hjärtan är känslan av stor saknad....du kommer alltid att finnas där & jag är otroligt glad över att fått lära känna dig som en underbar Vän.
Inatt kom min mormor till mig i drömmen, min mormor dog 2003, hon va en nyckelperson i min uppväxt...utan henne så vet jag inte.
Hon kom till mig i min dröm inatt & sa " Jag har träffat Johan, vilken underbar pojk!...Han är så glad hela tiden och han har verkligen fyllt hela stället med energi. Han har det bra nu och det hälsar han till er alla"....
Imorse vaknade jag med ny kraft, min mormor har kommit till mig förut i mina drömmar & visat mig till rätta när saker varit jobbiga.
Johan....det känns så fel att du är borta....men samtidigt vet jag att allt har sin mening....allt har en mening....
Du Fattas Oss...
Lindis

Publicerad 25 May, 2008 av Anfia Andersson

---

Min son är borta

Mitt förstfödda barn Johan är död, borta, finns inte mer. Det gör så djävla ont. Det hugger tag i hjärtat några sekunder sen är det borta för att komma tillbaka alldeles för snart. Tårarna kommer oftare och oftare. Försöker att leva så vanligt som möjligt, bara för att slippa tänka, slippa känna. Kvällarna är värst, då finns det inget som skingrar tankar eller känslor.
Johan kommer aldrig mer att ringa, skicka roliga sms. Vi kommer aldrig mer att kramas, aldrig mer bråka eller tråkas. Den energi som fanns runt Johan när han ville något speciellt mycket, den energin skulle jag behöva nu. Tänker massor på Cornelia, önskar att jag kunde göra så att hon kunde må bättre. Tänker också på alla Johans vänner. När jag tänker på alla som sörjer Johan blir jag om möjligt ännu mer ledsen.
Johan, jag älskar dig Mamma

Publicerad 24 May, 2008 av Anfia Andersson

---

Ensamheten

I mitt hjärta helvetet brinner
snart finns ingenting kvar
ej heller du som från mig försvinner
och ensamhetens vind i mig drar.

Du stänger en dörr
till mitt dunkla sinne
men kvar är minnena från förr
någonstans långt där inne.

Det är bara du som vet
du minne och känsla
varför jag känner denna ensamhet
som mitt sinne fängsla.


Idag är det 4 veckor sen du dog Johan... mitt hjärta skriker efter dig... hela min kropp skriker efter din närhet å kärlek..

På måndag ska vi till begravningsbyrån... Hur i hela friden ska jag kunna sitta där och välja din kista, dina blommor och det som ska sägas... vad ska jag skriva i dödsannonsen? Hur ska jag kunna begrava den som jag älskar mer än livet självt. Hur ska jag kunna ta farväl av dig min älskade. Smärtan går inte att beskriva i ord men den håller på att trasa isönder hela mig bit för bit... jag ser ditt ansikte framför mig.. hör dig prata..skratta.. hör dig säga hur mycket du älskar mig... jag kommer aldrig få höra dessa ord igen. Det gör så ont och tårarna tar aldrig slut.

Kärlek till Johans familj, mina vänner och min egna familj som ställer upp till 1000 i denna svåra tid.

Jag älskar dig Johan... kan nog aldrig säga det för många gånger..

Var rädda om varrandra!!

//Nelia-flickvän

Publicerad 24 May, 2008 av Anfia Andersson

---

Obeskrivlig smärta

Saknar ditt leende... saknar dina starka armar runt mig... saknar att vakna uppp brevid dig...saknar att bråka om vem som ska diska...saknar våra myskvällar... saknar våran lägenhet... saknar dig... din närvaro...din styrka.. din ömhet..din kärlek... saknar dig så hela jag går i tusen bitar...

Tårar som aldrig tar slut... tårar som kommer när man minnst anar det.. tårar för att jag aldrig mer kommer att få vara dig nära..aldrig mer får hålla din hand...

vi hade hela livet framför oss... planerade förlovning å barn.. planerade hur vi gamla skulle sitta på altanen på vårat hus och blicka tillbax på livet vi levt tillsammans...

Johan... du lärde mig så mycket om kärleken... hur underbart sprudlande den kunde vara... jag blev bara mer å mer kär i dig för varje dag som gick även om vi hade våra motgångar ibland så var det alltid vi två..vi var ämnade för varran... smärtan i mig är obeskrivlig att jag aldrig får uppleva hela livet tillsammans med dig... vill inte finnas... vill inte vara kvar... inte utan dig... det gör för ont i mig...

Jag hoppas och ber.. att du äntligen har fått den ro i kroppen du saknade... att du äntligen får slippa lida mer för vad livet hade gjort mot dig.. att du finns vid min sida...

Jag älskar dig... idag...igår.. imorgon... för evigt.. jag hoppas du fortfarande kan känna min kärlek till dig...

Tar 10 minuter i taget.. andas in... andas ut...

Oändligt mycket kärlek och energi vill jag ge Johans familj som är dom absolut bästa. Utan erat stöd hade jag gett upp. Vi får kämpa tillsammans nu. Jag finns vid eran sida så länge nu behöver mig där. Älskar er!!

// Nelia--flickvän

Publicerad 20 May, 2008 av Anfia Andersson

---

Jovan älskade vän

Allt känns fortfarande overkligt..
När ska man fatta igentligen?
Tänker på dej varje dag jovan... tänder tjusen som jag har brevid ditt kort varje kväll.
Jag vet att du är bland oss det vet jag.. du har nog allt gett dej till känna hos både mej å lindis...
Nu tror folk att jag e dum i hövvet.. men nog finns det ett liv efter döden..
Det finns det sen får folk säga va dom vill..
så de så.. hehe
Jag hoppas verkligen att du har det bra där du e nu... läste i nelias dagbok att du varit hos henne i drömmen och skrattat det värmde... då vet jag att du har det bra jovan.. och att du e hos din älskade flickvän... snälla vaka massa över henne lova mej det!!
Saknar dej älskade vännen

nelia jag och warroo ger dej all vår kärlek och energi.
likså till jovans familj.

Kramar från anfia med familj och hhunden warroo

Publicerad 19 May, 2008 av Anfia Andersson

---

ang raderade minnesljus

Johans minnesljus sida är en källa till frid och ro och vi vill att det så ska förbli.
Vi har rätten och ta bort ljus med tex olämpliga kommentarer lr ljus utan namn så tänd gärna ljus men håll det fint och skriv era namn så känns det mycket bättre för Johans anhöriga.

Mvh // Johans Närstående

Publicerad 18 May, 2008 av Anfia Andersson

---

~*Min Älskade Vän Johan*~

3 Veckor, av sorg
3 Veckor, av saknad
3 Veckor, av frågor som VARFÖR!

3 veckor har gått sedan du lämnade oss..Likaväl som de käns som igår du lämnade oss, likaväl käns de som en hel evighets sedan..

Den värsta känslan som ja tampas med just nu när ja tänker på dej, och framförallt när jag ser bilder på dig är, -Du kan inte vara död, det är klart du lever!
Men sekunden efter får man ett slag i ansiktet som säger åt en att det är faktiskt sant..

Du var en sån underbar människa johan, Alltid snäll mot både människor och djur, du hade inget ont i dig alls.
Det var någon som tänt ett minnesljus för dig här som skrivit att "du älskade alla som älskade dig" Och det är så jävla sant!
Du var en försiktig, men ändå en godhjärtat person som ville alla väl, du ville ALDRIG något ont..
Visst älskade du att små retas å småjävlas men du var ALDRIG elak, du sårade aldrig någon utan visste vart den hårfina gränsen mellan skämt och allvar låg.
Du respekterade alla som respekterade dig

Jag kan skriva hur mycket som helst om hur vilken underbar människa du var, och det är inget dravel för att du är borta, det är verkligen så..

Vår vänskap var verkligen fin, de va en sån där slags vänskap så att vi inte behövde höras vid varje dag..utan vi ändå brydde oss om varandra, vi skänkte varandra en tanke då och då och hoppades att allt stod rätt till å att vi hade de bra..
Din kärlek till Nelia var verkligen vacker,,eller rättare sagt ÄR verkligen vacker, Jag märkte tidigt på dej vännen, att hon var HON, Den dära tjejjen me stort T.

Men jag vill tacka dig Johan, jag vill Tacka dig för våran vänskap, jag vill tacka dig för att jag fick lyckan att lära känna en sån fin person som du.
För att tacka dig så vet du redan vad vi kommer göra,,ja berättade den hemlisen redan för dej på sjukhuset..
Jag och Mike kommer att döpa den lilla bebben i magen efter dig..så vi får se här i början av september om det är en Jovan eller en Jovanna som kommer titta ut :)
Vi gör det här för att hedra ditt minne, Shit gubben,,DU FATTAS OSS!

Mina tankar är så gott som konstant hos dej, Nelia och din familj.
Å alla vi andra vi håller ihop,,vi sörjer och vi gläds, gråter och skrattar och även om ditt liv blev taget ifrån oss, så kan INGEN ta våra minnen..Där kommer du leva vidare för alltid!

Sov med änglar och vaka över oss
Vila i frid min älskade vän

Din vän för evigt//
Mikaela

Publicerad 16 May, 2008 av Anfia Andersson

---

Love Song

I've never written a love song
That didn't end in tears
Maybe you'll rewrite my love song
If you can replace my fears
I need your patience and guidance,
And all your loving and more
When thunder rolls through my life
Will you be able to weather the storm?

Theres so much I would give ya, baby
If I'd only let myself
There's this swell of emotions
I feel I must protect
But what's the point of this armor
If it keeps the love away too?
I'd rather bleed with cuts of love
Then live without any scars

Baby can I trust this?
Or do all things end?
I need to hear that you'd die for me
Again and again and again
So tell me when you look in my eyes
Can you share all the pain and the happy times
'Cause I will love you for the rest of my life

This is my very first love song
That didn't end in tears
I think you rewrote my love song
For the rest of my years
I will love you for the rest of my life

// Nelia-trasig

Publicerad 9 May, 2008 av Anfia Andersson

---

Johan

Det sägs att bara tiden går så ska den läka alla sår som sorgsna hjärtan gömmer.
Visst är vårt minne ofta kort men att en när och kär bort är nått man aldrig glömmer.
En tröst för dom som lämnats kvar är hoppet som ens hjärta har trots tårarna man gråter.
För himlens eget löfte är att älskar man varandra här så möts man en gång åter.......

//Cornelia

Publicerad 7 May, 2008 av Anfia Andersson

---

Johan

Hej..
Johans flickvän som skriver ett par rader...
Vet egentligen inte vad jag ska skriva... Allt känns så jäkla orättvist och ofattbart. Johan var världens bästa kille och så omtyckt av alla. Det som håller mig uppe är att jag vet att han har det bra där han nu är och att han vakar över oss alla. Han har äntligen fått ro i sin oroliga själ. Alla mina tankar går till hans underbara familj. Deras stöd värmer i mitt trasiga hjärta. Han fattas mig och smärtan är obeskrivlig. Hur ska jag orka utan Johan som har varit min anledning till att leva?

Nu är Johan hos änglarna... vet att han tittar ner på oss och han vill inte att vi ska vara ledsna. Vi ses ju på andra sidan när det väl är våran tur.

Alla kärlek till Johans familj...

// Cornelia

Publicerad 29 Apr, 2008 av Anfia Andersson

---