Jag kan sitta varje kväll o börja böla för alla minnen jag har av peter även fast jag själv va väldigt ung när alla minnen skapades. men ur mina ögon så va han en av de finaste människorna som nånsin funnits. jag har varit med om många som gått bort fast aldrig har jag vart så ledsen som när jag tänker på peter.

De fina med peter till skillnad från många andra var att han hade inte en bra och en dålig sida för hela han var godhjärtad och jag kan inte gräva fram ett enda dåligt minne av han för de är omöjligt.

De roliga är att jag sitter här 8 år senare och skriver om han för att de känns som om jag kommer ångra om jag inte nämner min version om hur peter var som person och varför jag inte kan glömma honom.

Jag stör mig på att jag inte fick möjligheten att gå på hans begravning pga att jag var för ung, jag har dock förståelse i det men jag kan ändå sitta o gråta för att jag inte fick chansen att säga farväl. det är också därför jag skriver allt detta, för de känns rätt när jag då inte fick min chans att säga farväl.

När man umgicks med peter så mådde man alltid bra´, för han fick en att skratta o han var en person som alla gillade.

Jag kände han inte väl men jag känner folk som hade starkare relationer med peter och jag kan inte förstå hur jobbigt de måste vara för dom och alla andra som kände peter.

Detta är till minne av peter och jag skriver detta för att de är de minsta jag kan göra för en person som peter och för att jag inte vill glömma hur han va som person:)