Till minne av Jörgen Larsson ~ pappa, son, bror och vän.

Älskad och saknad.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Döden är inget alls. Den räknas inte.
Jag har bara slunkit in i rummet bredvid.
Inget har hänt. Allt är precis som det var.
Jag är jag och ni är ni.

Det gamla livet som vi levde så kärleksfullt
ihop är oberört, oförändrat.
Vad vi än var för varandra är vi ännu.
Tala om mig på samma nonchalanta
sätt ni alltid har gjort.
Låt inte ert tonfall förändras.
Anlägg inget tvunget allvarlig
eller sorgsen min.
Skratta som vi alltid brukade skratta åt
sånt som vi gladde oss åt tillsammans.

Lev livet, lek, le, tänk på mig
och prata om mig.
Låt mitt namn vara på allas läppar
som det alltid har varit.
Låt det uttalas utan ansträngning,
utan tillstymmelse till en skugga över sig.

Livet betyder allt det någonsin betytt.
Det är likadant som det alltid har varit.
Det finns en absolut och en obrytbar
kontinuitet.

Varför skulle jag vara ur Sinn
bara för att jag är ur Syn?
Jag väntar ju blott på er en liten stund här
någonstans i närheten, alldeles om hörnet.
Jag är med er.
Vi möts igen.
Allt är väl.