Barbro  Elovsson (1932-2013)    Erkki  Kangas (1949-1998)    Anette (Sommer )Fasth (1957-2006)    Lena Abelius (1959-2018)    Rebecca Abrahamsson (1989-2010)    Lisbeth Adamsson (1948-2011)    Andreas Adolfsson (1992-2009)    Terry Adolfsson (1970-1990)    Sebastian Afvander (1990-2007)    Andreas "ago" Agstrand (1982-2009)    Andreas Aguila (1985-2017)    Sture Ahlgren (1934-2012)    Gulli  Ahlin (1927-2009)    Olof Ahlin (1923-2009)    Yvonne Ahlström (1949-2007)    Sarah ahlström (1986-2010)    Sami Aiat (1988-2008)    Toni Akkari (1963-2009)    Toni  Akkari (1963-2009)    Jonas Al fakhoury (1992-2007)    Nabil Al Nakip (1975-2006)    Najah Al-Fakhoury (1959-1959)    Ivan Alexandersson (1937-2018)    Jimmy Alexson (1988-2009)    peter  alloh (1959-2010)    Hans Alsér (1942-1977)    Hans Alsér (1942-1977)    Richard Anderberg (1971-2017)    Gunilla Anderman (1938-2007)    Joakim Andersson (1985-2006)    Helena Andersson (1980-1999)    Meith Andersson (1924-2007)    Eddy Andersson (1939-2007)    Lelle Andersson (1947-2007)    Erik Andersson (1966-2007)    Jeanette Andersson (1988-2009)    my andersson (2006-2006)    Velo Andersson (1967-2007)    Mikael Andersson (1989-2008)    Lars Andersson (1945-2009)    Jessica  Andersson (1981-2009)    Jimmy Andersson (1988-2008)    Jonny Andersson (1964-2009)    Rickard "kaske" Andersson (1983-2009)    Amanda  Andersson (2004-2004)    Elisabet "Lisbet" Andersson (1922-1999)    Alexander Andersson (1991-2008)    janne andersson (1950-2002)    majvi andersson (1944-2007)    Bertil Andersson (1928-2010)    Therése Andersson (1979-2010)    Thorsten  Andersson (1945-2010)    Inger Andersson (1924-2010)    Bosse Andersson (1939-2004)    Margareta Andersson (1950-2002)    Jan Andersson (1943-1976)    Ove Andersson (1938-2011)    Ponzo Andersson (2001-2012)    Karin "Kakan" Andersson (1989-2011)    Mikael Andersson (1988-2012)    John Andersson (1920-2013)    Christian Andersson (1984-2016)    Christer Andersson (1966-2007)    Rickard Andersson (1990-2016)    Astley Andersson (1935-2016)    Robert "Robban" Andersson Hjälmberg (1984-2007)    Glen Andersson Sjöblom (1963-2009)    Ann-christin  Andersson Wetterhall (1951-2020)    Ramona Andmark (1700-1700)    Conny  Andreassen (1991-2010)    Jerry Andreasson (1969-2008)    Monika Irene Andreasson (1942-2015)    Jessica Anell (1993-2007)    Simon Angel (1976-2006)    simon Angel (1976-2006)   

Lelle Andersson (1947 - 2007)

Tid

Det var ett tag sen jag skrev nu. Men minnet av pappa sitter fast-etsat i hjärnan och hjärtat också för den delen. Och jag vill inte glömma honom..Jag undrar egentligen hur mycket han vet nu,från sitt ställe.Jag menar,om allt som försiggår runt omkring oss,här och nu. Finns han med mig,är han stolt och blir han någon gång orolig över oss?

Han finns i alla fall hos mig..

Publicerad 10 Aug, 2009 av Sarah Andersson-Rehn



Så fort allting går..

Nu är det över ett år sedan pappa gick bort,men det gör fortfarande ont. Ibland kan jag verkigen känna av honom i min närhet. Framförallt när jag går kvällspromenaderna med min hund. Jag vill ha honom här på jorden,ha honom nära,kunna prata med honom och krama om. Lilla pappa,så sjuk och en kämpe in i det sista. Beundrar honom för hans styrka. Ingenting är detsamma utan honom.
Jag blir så arg.

Publicerad 25 May, 2008 av Sarah Andersson-Rehn



Att det fortfarande gör så ont...

Man tror det ska bli bättre,men jag kan inte säga att jag har märkt det. Tänker fortfarande ta upp telefonen och ringa till dig,pappa,så fort det hänt något roligt eller kanske något tråkigt.
Jag vet att man inte ska gå och älta saker,speciellt sånt som man inte kan göra något åt.Men jag kan fortfarande känna ånger över att jag kanske inte gjorde tillräkligt mycket för att hjälpa till.Att jag ringde ambulansen alldeles för sent,hade jag ringt tidigare kanske dom hade kunnat göra något? Frågor som man aldrig kommer få svar på antar jag. Jo,den dagen då jag träffar dig igen uppe i himlen. Då kan vi sitta o dricka kaffe och prata i timmar,pappa. Kanske har vi en varsin smörgåstårtsbit....Det blev ju "bara" lussekatter förra gången vi skulle ha smörgåstårta.
Häromdagen gick jag igenom en hel del brev och vykort som du skrev. Jag skrattade och grät om vartannat. Så rolig du va,en riktig spirande glädjekälla i mitt liv,lilla pappa,det var vad du var. Läste också igenom en av mina dagböcker. Jag hade tydligen varit himla arg på dig,men det är konstigt,jag kommer inte alls ihåg att jag ens ha haft anledning och vara arg på dig. Så kan det nog vara,jag vill bara minnas de bra,roliga stunderna i våra liv tillsammans. Jag är lite arg för att vi inte fick dom där fem åren vi inte hade kontakt.
Detta var inte valt från våran sida,det var andra faktorer som styrde då. Men i fem års tid så visste jag inte ens om du levde eller inte.Sedan fick vi knappt fem år till tillsammans,men jag vill ha mer tid med dig.
Samtidigt förstår jag,en djävulsk sjukdom som tar död även på den mest starka människa..Cancer är väl ändå ett livssugande ting...
Men alltid lika positiv var du,trots det hemska cancern bar med sig. Som så många andra så är min livs önskan att få träffa dig igen,om bara för en liten liten stund. Bara få hålla om dig,ta din hand.
Jag tänker ofta på dig,speciellt när jag är nere i en av mina svackor. Du var alltid den som hivade upp mig,fick mig att må gott igen,trots livets svårigheter.
Den 15:e feb ska jag på edgångssammanträde,hej och hå. Men förhoppningsvis är det den sista etappen kring dödsboet. Men mötet är i Sollentuna,många mil härifrån.Men det ordnar sig nog.

Det går inte en enda dag utan att jag tänker på dig,min vän,min pappa,min Lelle..
Kram från rosenknoppen (Sarah)

Publicerad 15 Jan, 2008 av Sarah Andersson-Rehn



Alla pappors dag!

Dagen till ära vill jag skriva några ord,det är ju trots allt Fars dag.
Gick upp till minneslunden idag,jag var lugn..trodde jag..När jag satt ner min hemgjorda krans med granris,löv och ett rött hjärta,tillsammans med ljus så brast allt..Det känns så himla tomt utan honom.
Men det var otroligt vackert på kyrkogården och jag gick tillsammans med pappas "mågstump",han höll mig nära och jag kände att trots alls som hänt med pappa,är jag ändå lyckligt lottad som har en sån underbar man vid min sida.Han har verkligen ställt upp för mig i vått och torrt,skrattat med mig när jag varit glad,tröstat mig när jag har varit ledsen.
Det är över åtta månader sen min älskade pappa gick bort, efter att ha kämpat starkt, mot den helvetiska sjukdomen cancer (ursäkta uttrycket).
När jag väl börjat gråta för min pappa har jag väldigt svårt att sluta,och jag är livrädd för att gråta när jag är ensam,då ingen annan kan trösta mig. Men jag tror också att jag behöver gråta,det känns på något sätt lite befriande efteråt.
Sitter med ett underbart kort på pappa framför mig nu när jag skriver detta.Han har ett otroligt skojigt uttryck i ansiktet,han blev liksom lite överrumplad av att jag kom infarandes med kameran i högsta hugg och tog kort på honom..
Han sitter i mitt kök,vid fläkten,och vi ska precis till och åka iväg med han groda,han stooora citroen som han hade (och var så stolt över). Vi åkterunt på ställen vi hade bott när jag var liten,när mamma o pappa fortfarande var gifta. Efteråt bjöd jag honom på en härlig och god middag på Måns Ols här i Sala.
*
För en tid sedan,när jag skulle till och somna,och min syster sov över hos mig,fick jag en väldigt konstig känsla.Jag såg mig själv,gå in i köket..Det var sommar och tidig morgon och solen ljusa stålar strilar genom fönstret.Där,mitt i solskenet sitter min vackra pappa,han har händerna knäppta på bordet och tittar fridfullt ut genom fönstret.Han såg så frisk och glad ut,precis som när han inte blivit sjuk.Han satt där med en vit och blårandig skjorta,uppknäppt ner till bröstet (som vanligt) och ärmarna uppkavlade till armbågarna,så den vackra rosen,som är tatuerad på underarmen syns.
Han säger till mig utan att röra blicken från fönstret:
-Ni har det så fint här,här kommer ni att trivas.
Han upprepar detta flera gånger och sedan tittar han på mig.
Jag sätter mig sakta mitt emot honom och sträcker ut mina händer och lägger dom på hans.Jag riktigt känner att han finns där hos mig,jag verkligen känner hans händer i mina.Jag börjar gråta,jag vill inte att det ska ta slut,jag vill inte att han ska försvinna,allt var så himla verkligt.
*
Än idag kan jag liksom känna den där känslan inom mig,att jag har hans händer i mina och att vi sitter i köket..Han fick nämligen aldrig uppleva detta,att min sambo och jag har skaffat hus och en stor tomt,han skulle ha älskat detta ställe,det vet jag!

Känner sig någon för att skriva några rader till mig,kanske har du varit med om något liknande,skriv då till; sarah.a.rehn@gmail.com

Mvh pappas lilla ängel.....

Publicerad 11 Nov, 2007 av Sarah Andersson-Rehn



Förändring i sikte....

Tänkte jag skulle skriva ett par rader om hur mitt liv helt har förändrats,känns det som.En våg av blandade känslor går igenom min kropp just nu.
Jag sörjer min pappa,jag saknar honom enormt,men har ändå lyckats "acceptera sorgen" på något sätt. Jag går inte och gråter titt som tätt längre,om jag ser något som påminner om honom.Snarare tvärtom,jag glädjs av att ha fått haft honom som pappa. Jag är lycklig för att han äntligen funnit ro och inte har ont längre. Jag känner mig lugn och kan skratta åt saker han sagt,tok-nissen...
Jag kan komma för mig att jag ler av ett minne jag har..Att han praktist taget sprang som en maratonlöpare genom affären,trots sina korta ben.Mina korta ben har jag tydligen ärvt av honom (sa han i alla fall..).Men när det gällde att handla på Biltema,hans favoritbutik så kunde han irra omkring i timmar.Där fanns det mycket i hans smak,min lilla uppfinnar-Jocke..
Jag är säker på att han ser ner på oss från sitt himmelska moln och ler,håller ett vakande öga..
Jag och Mats,min sambo har precis skaffat hus,så nu är jag i full gång med packning och renoveringsprojekt som håller mina tankar i schack.
Tänker på honom varje dag,men med många andra tankar likaså...t.ex:
"-Har jag packat ner sås-sleven och var har jag lagt den i så fall?"
Men nu såhär i efterhand,när begravningen har gått förbi,när allt det där praktiska har haft sin tid så fick jag verkligen tid att resonera med mig själv och min sorg.
Jag pratar av mig varje vecka hos en psykiatriker och det har verkligen hjälpt,så det kan jag rekommendera till alla!
Ha en fortsatt trevlig sommar,alla ni som orkat läsa ända hit..
Kramar till alla er

Publicerad 13 Jul, 2007 av Sarah Andersson-Rehn



Till Pappa

Jag önskar du vore här hos mig..Jag vet inte hur många gånger jag har varit på väg att ringa dig.I sista stund stoppas jag av något som känns som ett slag i magen,du finns ju inte här längre.
Jag har undrat varför just du?Varför just du med din vilja och all din kraft?
Jag skulle kunna ge vad som helst för att få träffa dig igen.
Du sa att du ville träffa mig mellan fyra ögon och att det fanns saker som vi skulle tala ut om.Men vi hann aldrig det och jag undrar vad det var du ville säga mig.
Kommer du ihåg den där gången vi satt på restaurangen vid Måns Ols coh du sa att det var bland dom lyckligaste stunderna i ditt liv?
När livet blev svårt brukade jag säga till dig att tänka tillbaka på just det ögonblicket...
Kanske blev det mindre svårt,kanske blev det lite bättre.
Jag kommer alltid att älska dig och du kommer alltid att finnas i mitt hjärta,

din ängel Sarah

Publicerad 16 Jun, 2007 av Sarah Andersson-Rehn



Sök Minnesplats

Förnamn:

Efternamn:


Visa alla Minnesplatser

Logga in

E-mail:

Lösenord: