Lelle Andersson (1947 - 2007)
Min älskade o mycket saknade pappa!!
Det är faktist sant,min pappa dog på sin 60-årsdag i en sjuksäng på ett sjukhem i Stockholm.Med honom satt jag Sarah och två av mina systrar,Lillis och Caroline.Med som stöd hade vi våran älskade moster,tack för att du finns!
Min pappa hade det väldigt svårt de sista åren i sitt liv men han kämpade på som om han vore av stål,han var så stark.
Som så många andra hade han cancer,den där bestliknande sjukdomen som äter upp människan inifrån..
Han var mitt allt min pappa,kände att vi var så lika varandra på något sätt.Vi kunde prata om allt och jag försökte hjälpa honom så gott jag kunde.Men tyvärr så är jag ingen superkvinna så nu hoppas jag att han funnit ro i sin himmel.
Min pappa var den snällaste person som jag någonsin stött på,för snäll till och med. Han var ödmjuk,rolig,generös,uppfinnigsrik och väldigt hädig i allt han tog sig för.
Han hade så många tankar,ideér och planer,men de senaste året orkade han inte med allt som han ville.Detta gjorde honom helt förkrossad.Han sa det inte,men jag såg det i hans ögon.
Hans klarblåa och alerta ögon som senare miste sin glans....han hade gett upp.
Att se någon,vara hos honom när han tar sitt sista andetag må vara det känslomässigt läskigaste som finns.Men samtidigt hade jag inte velat vara någon annanstans.
Jag har gråtit floder sen den dagen då vi satt med honom och vakade,det har gjort så ont och det gör det fortfarande.Jag saknar honom obeskrivligt mycket.
Jag har känt mig halv och inte vetat vad jag ska ha tagit vägen.
Nu har det gått några månader,jag gråter fortfarande,men jag minns honom med glädje,för han var den absolut bästa pappa men kan ha.
Begravningen var en vacker och fridfull ceremoni.Musiken var helt underbar med bland annat "Like a bridge over troubled water" (Simon & Garfunkel) och Blueberry Hills (Fats Domino),en av pappas favoriter.
Jag tror,eller snarare vet att han tyckte att begravningen var fin.
"Don´t worry,be happy" som han alltid sa...Ja,hur lätt det nu är,kan man ju tänka.
Men jag vet att han sitter någonstans och kikar ner på mig och att han alltid kommer och se efter mig och mina systrar och systerbarn.
Jag älskar dig pappa coh jag saknar dig i massor!
Jag hoppas vi syns när jag kommer upp till himlen ;-)
Din ängel Sarah
Det är faktist sant,min pappa dog på sin 60-årsdag i en sjuksäng på ett sjukhem i Stockholm.Med honom satt jag Sarah och två av mina systrar,Lillis och Caroline.Med som stöd hade vi våran älskade moster,tack för att du finns!
Min pappa hade det väldigt svårt de sista åren i sitt liv men han kämpade på som om han vore av stål,han var så stark.
Som så många andra hade han cancer,den där bestliknande sjukdomen som äter upp människan inifrån..
Han var mitt allt min pappa,kände att vi var så lika varandra på något sätt.Vi kunde prata om allt och jag försökte hjälpa honom så gott jag kunde.Men tyvärr så är jag ingen superkvinna så nu hoppas jag att han funnit ro i sin himmel.
Min pappa var den snällaste person som jag någonsin stött på,för snäll till och med. Han var ödmjuk,rolig,generös,uppfinnigsrik och väldigt hädig i allt han tog sig för.
Han hade så många tankar,ideér och planer,men de senaste året orkade han inte med allt som han ville.Detta gjorde honom helt förkrossad.Han sa det inte,men jag såg det i hans ögon.
Hans klarblåa och alerta ögon som senare miste sin glans....han hade gett upp.
Att se någon,vara hos honom när han tar sitt sista andetag må vara det känslomässigt läskigaste som finns.Men samtidigt hade jag inte velat vara någon annanstans.
Jag har gråtit floder sen den dagen då vi satt med honom och vakade,det har gjort så ont och det gör det fortfarande.Jag saknar honom obeskrivligt mycket.
Jag har känt mig halv och inte vetat vad jag ska ha tagit vägen.
Nu har det gått några månader,jag gråter fortfarande,men jag minns honom med glädje,för han var den absolut bästa pappa men kan ha.
Begravningen var en vacker och fridfull ceremoni.Musiken var helt underbar med bland annat "Like a bridge over troubled water" (Simon & Garfunkel) och Blueberry Hills (Fats Domino),en av pappas favoriter.
Jag tror,eller snarare vet att han tyckte att begravningen var fin.
"Don´t worry,be happy" som han alltid sa...Ja,hur lätt det nu är,kan man ju tänka.
Men jag vet att han sitter någonstans och kikar ner på mig och att han alltid kommer och se efter mig och mina systrar och systerbarn.
Jag älskar dig pappa coh jag saknar dig i massor!
Jag hoppas vi syns när jag kommer upp till himlen ;-)
Din ängel Sarah