Till en älskad och saknad mamma. Önskar du var här hos oss. Hoppas att du har det bra där du är. Vi här nere saknar dig så. Vi känner att du är hos oss ibland. Det kommer en rök doft som förklarar att du är här. Älskar dig i massor mamma.

Frid viskar träden kring hemmet du älskat.
Farväl bugar blommorna du vårdat så ömt. Tack kvittrar fåglarna som var morgon hälsat.
Tyst viskar vinden farväl.

Strövtåg i hembygden.

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.

Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
står min hembygd och hälsar mig glad,
var mig hälsad! - Men var är min faders gård,
det är tomt bakom lönnarnas rad.

Det är tomt, det är bänt, det är härjat och kalt, där den låg, ligger berghällen bar, men däröver går minnet med vinden svalt,
och det minnet är allt som är kvar.

Och det är som jag såge en gavel stå vit
och ett fönster stå öppet däri, som piano det ljöd och en munter bit av en visa med käck melodi.

Och det är som det vore min faders röst,
när han ännu var lycklig och ung,
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst och hans levnad blev sorgsen och tung.

Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned invin sjön för att höra has tal om det gamla, som gått, medan tiden led, om det gamla i Alsterns dal.

Och sit sorgsna och sorlande svar han slår,
men så svagt som det blott vore drömt: "Det är kastat för vind sedan tjugu år, det är dött och begravet och glömt.

Där du kära gestalter och syner minns,
där står tomheten öde och kal, och min eviga vagssång är allt som finns av det gamla i Alsterns dal.


TILL EN FÅGEL SONGTEXT

En dag, en liten fågel kom.
Den fanns här i min hand.
En vind den hördes ropa kom,
och tog den i sin famn.

När fågeln breder sina vingar,
små silverklockor klingar, för kärlek och tro.
Jag vet att fågeln har snitt näste,
där stjärnan har sitt fäste, där finner den ro.

Jag vet, du lilla fågelvän.
Du är var du än finns.
Din sång jag lärde känna den,
en sång mitt hjärta minns.

När fågeln breder sina vingar,
små silverklockor klingar, för kärlek och tro.
Jag vet att fågeln har snitt näste,
där stjärnan har sitt fäste, där finner den ro.

Jag vet att fågeln har snitt näste,
där stjärnan har sitt fäste, där finner den ro.
där stjärnan har sitt fäste, där finner den ro.