Min älskade storebror Stefan lämnade oss alldeles för tidigt. Stefan spred bland alla runt omkring en värme som var få förunnat. Han hade en karisma utan dess like och lyste upp hela rummet när han dök upp någonstans. Jag minns honom inte "bara" som min bror, utan även som en förebild och den bästa vännen man kan få. Du och jag skrattade mycket och ofta tillsammans. Inte alltför sällan om hur lika vi var, därför skall jag så länge jag lever bära med mig dig i hjärtat och göra goda ting i din anda.

"Only the good die young, they're only flying to close to the sun" är ett citat ur en låt jag funnit mycket tröst i sedan du brutalt togs ifrån mig. Jag tycker det är något bitterljuvt över just den meningen. Du levde verkligen för dagen och nu i efterhand känns det ibland som att du visste att dina dagar var räknade. Det kanske var därför du försökte insupa så mycket av livets goda hela tiden?

Jag är och förblir stolt över dig brorsan. Det krossar mitt hjärta att bra människor runt omkring dig har förlorat en son/bror/vän. Det krossar mig dock ännu mer att dina framtida barn aldrig kommer födas. Att mina eventuella barn aldrig kommer få ta del av den där värmen jag nämnde tidigare. Att världen inte hann få se din storhet. Att du inte hann åstadkomma allt det du kunde ha gjort. Vi fick låna en ängel. Minst sagt.

Ingen sa att den älskade mig lika ofta som du gjorde, och jag är så oerhört glad över hur nära vi blev de sista åren. Jag så glad och tacksam över att få ha haft den bästa brodern i världen. Alltid saknad, aldrig glömd..