Min älskade lilla pappa, jag saknar dig så, du va min idol och förebild under min uppväxt. Att du som alltid varit frisk och hållt igång skulle drabbas av den mest allvarligaste sjukdom som tänkas kan va för mig ofattbart. Men våren 2008 började vår mardröm då du drabbades av cancer, du strålades, opererades å alla trodde att det va borta.Men vintern 2009 kom slaget då cancern spridit sig och du fick börja med cellgiftsbehandling,jag följde med dig på alla läkarbesök, behandlingar och röntgenundersökningar för att stötta dig och vi levde på hoppet att det skulle kunna gå att operera även denna gång, vi skulle besegra cancern och du skulle bli bra. Men denna gången kunde man inte göra något. Men cancern hann inte besegra dig pappa så du slapp lida och tyna bort, du gick å la dig i uterummet i soffan för att läsa din tidning som du gjorde varje dag, du somnade med glasögonen på näsan,tidningen på magen och vaknade aldrig mer, du hade fått en propp sa läkaren. Jag vet att du har det bra där du är nu utan oro, ångers och sjukdom. Men du har lämnat ett stort tomrum här på jorden och jag vill bara kunna vakna upp ur denna mardröm och få krama om dig pappa. Tack för allt pappa. Jag älskar dig så/ din dotter