Tuula Eskelinen min kära moster, min vän, vad du fattas mig.
Du var en människa som inte var som andra, gick din egen väg och du brydde dig mycket om alla runt omkring dig. Ditt skratt saknar jag mest av allt och ditt underbara sinne för humor. Vem ska jag nu spara sista kaffet till i bryggaren (ifall du skulle titta in gjorde jag det....) Jag hoppas så innerligt att du har det bra nu, att du inte har några plågor, att du återförenats med Minna, din dotter som du sörjde så. Jag hoppas du är en ängel som hälsar på mig snart. Puss kram Nettan