Thorsten var världens snällaste man och han ville så gärna tro gott om alla människor. Han ställde alltid upp för andra så snart de behövde hjälp . Två gånger i sitt liv fick han cancer, första gången var redan 2000 eller 2001 men då klarade han sig …. Värre var det nu denna gången.
Sju månader tog det .. från han fick sin diagnos den 23/12 2009 och till han dog den 27/7.


********************************************

Nu har min älskade Thorsten fått frid, nu lider han inte längre, nu kan han andas fritt och utan hinder… Nu har han det bra - hoppas jag!

Så jobbigt detta är. Jag saknar honom så det värkar i hela kroppen. Det är så tomt och trist nu ... och så tungt. HAN FATTAS MIG!
Varför är det alltid de bästa som blir svårt sjuka och dör? Han, hon, den, det … däruppe kan väl låta bli dom vi älskar som mest … ta dom som ändå är elaka och dumma mot sina medmänniskor ... dom som förstör, stjäl och misshandlar … ta dom istället. TA INTE MIN ÄLSKADE! Ta bort hans Cancersjukdom och skicka honom sen tillbaka till mig ...

Hur ska jag kunna komma vidare i livet utan honom? Vi som gjorde allt tillsammans.

Varför fick VI inte behålla vår lycka tillsammans? Var det någon som var avundsjuk på vår kärlek? Avundsjuk för att vi verkligen älskade varandra, för att vi aldrig bråkade eller ens var sura på varandra, för att vi gjorde allting tillsammans?