Du föddes en kall aprildag 1997 och var så efterlängtad. Dagen efter du föddes blev du dålig och efter flera undersökningar senare visade det sig att du fått en grav hjärnskada under graviditeten p.g.a en mitokondriell sjukdom och skulle få ett kämpigt liv framöver med svårbehandlad epilepsi och många luftvägsinfektioner.
Pappa och jag bestämde tillsammans att du skulle få det bästa liv som gick att ordna för dig. Jag hoppas innerligt att du kunde känna att du var så älskad och välkommen till våra liv.
Du var med oss överallt vi var och kunde du inte följa med så avstod vi hellre från egna aktiviteter än lämnade dig ifrån oss.Inget var viktigare för oss än du.
Efter fem år blev du svårt sjuk och vi trodde att vi skulle mista dig men någon lyssnade till våra böner och du kom tillbaka till oss efter en lång rehabilitering.
Du kämpade så hårt trots motgångar med infektioner och lunginflammationer. En sådan tapper kille du var.
Det blev en härlig tid med dagis och skola med många glädjestunder .Vi hade en så tur att få jättehärliga och duktiga assistenter till dig som kunde avlasta oss och hjälpa dig i vardagen med det du behövde mest och som fanns till hands när du hade det svårt och jobbigt.
Vi försökte fylla ditt liv med det du tyckte om mest. Musik, rytmik, gymnastik,massage,bubbelbad samt att få vara medelpunkten.

Men i maj ville inte din kropp längre. Sjukdomen hann i kapp dig och en svår lunginflammation och njursvikt vann över dig till slut . Vårt liv tillsammans med vår älskade pojke rämnade med dunder och brak.1:a juni 2010 21.35 tog du ditt sista andetag.Alla som älskade dig fanns vid din sida in i det
sista, mamma,pappa,syrran Marie,assistenterna Elin och Hanna.
Det gjorde så ont att se dig försvinna från oss , vår älskade pojke.
Aldrig mer kan vi gosa näsa mot näsa eller känna din doft eller krafsa i ditt fina tjocka hår,håret som alla var så avundsjuka på och som alla ville ta på. Vårt lilla troll ,du gosiga ,underbara kära Freddan.

Vår älskade son, Vi saknar dig så att hjärtat
värker sönder. Du har lämnat ett så stort tomrum efter dig . Önskar vi kunde vrida tiden tillbaka och få krama dig igen.
Men ödet vill något annat med vår tappre lille kämpe som krigade mot sin sjukdom hela sitt liv.Du var så enastående stark.

Sov i ro älskade ängel. Tack för att vi fick låna dig till våra liv. Du var vårt ljus här i livet och vi kommer alltid att bära dig med oss i våra hjärtan för alltid och i evighet.