Min underbara pappa har jag mist efter en misslyckad operation byepass i februari.
Han låg i koma i 1 månad och sen fick vi veta att han troligt åsamkat sig hjärnskador efter det här, en månad av oro för livet eller döden.
Han kom tillbaka utan hjärnskada, ha kunde inte gå eller äta eller dricka men talet kom sakta tillbaka, även sväljreflexen.

Han ville börja gå igen men orken var för svag och han är en mycket aktiv man i vanliga fall.

Jag har följt han och vart hos han sen operationen, men det vart en chock och en enorm smärta när han lämnade oss för en vecka sen nu..
Vi satt hos han , jag smekte hans kind sov bredvid han på kudden , kamma honom och torka hans mun och tog lypsyl.

Han somna in i min hand, hur kan döden vara så smärtsam ??
Värker och är sömnlös!

underbara pappa, jag saknar dig så puss&kram din dotter