En morgon låg du bara där, på en säng på avdelningen. Det var så vi möttes...

Efter den dagen fick du en stor plats i mitt hjärta och mitt liv. En sann vän klev rakt in i mig.

Under många månader vistades vi där, på avdelningen. För att stå ut, höll vi ihop. Vi försökte göra saker som kunde få oss på bättre tankar. Spelade spel, beställde Gyros pizza, åt godis, och bara skrattade.

Men det fanns andra stunder också. Då vi bara ville därifrån, då priset kunde bli högt för att slippa vara där vi var.
Som tur var, mådde vi sällan dåligt samtidigt. Så vi kunde stötta varandra ofta.

En natt vaknade jag, av att jag hörde någon snarka i mitt rum. På golvet bredvid min säng, där låg du och sov, du hade hämtat din madrass och lagt dig jämte min säng. Jag log, började skratta och jag tror inte jag lyckades somna om. Men du sov gott där.
En annan gång somnade du på min säng, jag fick smyga in och ta din säng och på morgonen när vi vaknade fick vi nästan panik, vi var snabbt tvungna att byta tillbaka till våra sängar, annars hade personalen blivit tokiga på oss.

Det var många, konstiga och roliga stunder. Sen fanns de andra stunderna där. De där mörka, de där vi inte vill minnas riktigt.

På skärtorsdagen hörde jag om "olyckan". Jag förstod direkt att det var du. Några dagar senare, somnade du lugnt och fridfullt in för att aldrig mer vakna.

Det går inte en timme utan att jag tänker på dig. Jag visste inte innan, hur otroligt mycket du betyder för mig, jag förstod det nu, när det är försent.

Du lämnade många avtryck i mitt hjärta, efter dig. Jag kommer aldrig, aldrig att glömma dig. När jag blundar kan jag se dig framför mig, jag kan höra dig säga mitt namn, jag kan höra hur du skrattar och se hur du himlar med ögonen.

Rebecca, jag älskar dig.
Rebecca, du fattas mig!
Du har för alltid en stor plats i mitt hjärta.

Jag hoppas du mår bra nu. Att ångesten har lämnat dig i fred. Jag hoppas att du busar med de andra änglarna, jag hoppas du har frid i själen.

En dag ses vi igen. Men det lär dröja. Min tid är inte inne än, på länge, länge. Men jag vet att du står där den dagen jag kommer. Jag vet att du tar emot mig med en öppen famn.

Jag torkar en tår. Och en till.
Du fattas mig, älskade lilla ängel!

Vila i frid!

Din vän.
Virre