Robin Ljungberg (1982 - 2010)

Länge sedan...

...jag skrev nåt. Tänker på dig ofta, ser de som liknar dig på stan och väntar mig att du ska ropa: Maria!! Men inte... Det var ett tag sedan jag träffade Freja nu, men pratade med mamma i tel för ett par, tre dagar sedan. Allt går sin gilla gång men du har lämnat spår. Ha det bra och krama om alla jag känner. Speciellt farmor o farfar o Elve!

Publicerad 10 Jul, 2010 av maria lindström

---

43 dagar

Nu har de gått 43 dagar sen du lämnade oss, men de känns som igår. Saknar dig så oerhört din snabba och roliga kommentarer. Ditt skratt. Saknar nån att sitta å spela med och prata i telefon med när ja jobbar, Kommer aldrig att glömma dig, Du var mannen jag trodde att jag skulle leva resten av mitt liv med skaffa barn och hus. Hoppas du väntar på mig, på andra sidan /Joanne

Publicerad 3 Apr, 2010 av maria lindström

---

Alltså..

..jag har idag fått vara med om nåt alldeles speciellt! Att du var älskad och uppskattad det visste jag ju och att din begravning skulle bli speciell, det visste jag ju oxå. Men att det skulle bli så här speciellt.....för mig...

Jag ska fortsätta min egen historia om dig =)
Julafton -82...
Som vanligt firade vi alla julaftnar tillsammans, släkten. Vi visste ju att du skulle komma vilken minut som helst! Du kom, du såg och du segrade!!!

Att räkna upp allt som hände sedan skulle bara bli jobbigt. Jag vill bara berätta om några små men för mig älskade ögonblick.

Du var kanske 3-4 år...Jag var ofta, väldigt ofta,typ varje dag ute hos er i Hampis. Den här dagen jag tänker på, åt jag som ganska vanligt, middag hos er. En av mina favoriter faktiskt =) Isterband. Vi satte oss och åt. Jag, med god aptit som vanligt. Du satt och tittade på min tallrik stor del av tiden, till dess att du inte kunde hålla dig från att fråga; Maija, vajföj ätej du istejbands-skinnet??!! Jag svarade att jag tycker om det! Du tittade på mig och sen på din mamma, osså sa du: Mamma, hon äter skinnet!!! Din mamma svarade diplomatiskt: Ja, vi tycker ju alla om olika saker och det är väl tur att Maria äter upp skinnet, då slipper ju du!

Publicerad 20 Mar, 2010 av maria lindström

---

Närmar sig

Nu närmar sig begravningen, tror många liksom jag att de inte är sant, Hur kan du försvinna så fort ifrån oss. Lördag kl 14 kommer de vara många olyckliga som säger farväl till dig, Du är saknad och älskad av så många människor.

Publicerad 18 Mar, 2010 av maria lindström

---

Döden betyder ingenting.

Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är Jag, Du är Du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande. Kalla mig vid mitt vanliga namn.
Tala till mig sådär som Du alltid gjort.
Ändra inte Ditt tonfall,
Håll sorgen borta från Din röst.

Sluta inte skratta åt våra gemensamma små skämt. Skratta som vi alltid har gjort.
Var med mig. Le mot mig. Tänk på mig.
Låt alltid mitt namn finnas med Er där hemma.
Uttala det som ingenting hänt, sorglöst Utan spår av skuggor.

Låt livet gå vidare med samma innebörd som tidigare. Det går vidare därför att det måste gå vidare. Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.

Varför skulle du sluta tänka på mig för att Du inte längre kan se mig. Jag väntar på Dig någonstans väldigt nära. Allt är väl.

Publicerad 27 Feb, 2010 av maria lindström

---

inte så lätt...

att skriva en blogg för sina nära o kära. Men av erfarenhet så vet jag ju att det är bra att skriva av sig. Jag vet faktiskt inte var jag ska börja.... OK, jag börjar från början.
Han var ju faktiskt gammal när jag träffade honom första gången.. Jag var ju dessvärre inte först, vilket jag brukar vilja vara. Julafton 1982.

Publicerad 26 Feb, 2010 av maria lindström

---