Sofia, Saga, Ericsson

Min älskade syster. Du är en av dem som gått egenom så mycket tragiska saker. Men oavsett vad så klarade du att ta nya tag och äde dej att leva med det. Många gånger önskade jag att du berättat av du som barn gick egenom: Som vuxen gav du dej inte förrän du skaffat en bra utbildning och jobb. Du fick chansen till ett tryggt och bra liv. Och vi alla kände lättnad av att se dej glad. 2006 fick du veta att du fått en alvarlig sjukdom men du valde att inte berätta för oss ,varför? Du jobbade och kämpade, du lyckades dölja dina sjukhus besök och behandlingar för mej länge.

Fram till förra året då allt kom som en chock för mej och min familj. Samtalet som ändade allt.




På ett sätt kan jag försöka att förstå att du inte orkade eller ville belasta oss med hur det låg till, du tänkte på oss .

På ett sätt fick vi inte en chans att finnas till för dej de senaste åren, hade vi vetat hade vi funnits vid din sida.





Jag älskar dej och du gav mej mycket. Du är en för mej envis och star tjej som tänkte ville alla gott.


Tack till Kalmar komun, Daniel, Elmer, Lotta ( Du betyder mycket för min och Fias familj.)