Du kämpade i 5veckor med sjukdom så svår, vi sökte hela tiden förgäves efter svar.
Men likt alla ljus släcktes under earth hour, så släcktes även din livslåga.
Signalerna från telefonen strax efter 22 -den 28/3-09, jag visste då när jag lyfte luren...det var från sjukhuset. Du hade somnat in. Allt var så overkligt denna sista vårvinterkväll, då vi även skulle gå över till sommartid.
Utanför ditt köksfönster plockade vi en fin bukett av dina älskade snödroppar. Dessa tog vi med oss till dig som en sista hälsning från din trädgård, som du vårdade så ömt.
När vi tagit farväl åkte vi sakta hem och genom alla tårar, fick vi se, kanske ett tecken, de hade samlats 100 tals duvor på båda sidorna av vägen, kanske var du en av dem....
Tack för allt... hur ska vi orka gå vidare. Du finns i våra hjärtan och tankar varje dag.

Ett ljus blåses ut i aftonvinden,
utanför står våren bugande vid grinden.
Farväl vår älskade, vi saknar dig så,
livets steg blir nu tunga att gå.
Sov i vårblommors bädd,
lyss till fåglars sång, var ej rädd.
Din familj